Får- får inte

Det där med att välja var gränserna går vad som är tillåtet och inte har vi valt efter det vi som hundägare förmår själva att efterleva.

Rosvo sover med oss i sängen, vilken gör nätterna enkla, han kommer inte ner från sängen själv utan gnyr. Då vet vi att det är kisspaus i sågverket.

Han får inte mat från bordet. När han upptäckte doften av jordgubbsyoghurt blev han väldigt påstridig och tiggde oartigt... så då morrade jag en liten varning. Det brukar räcka.
Han får sitta i knät vid bordet, så här som på bilden, bara om det inte finns mat på bordet. Det är ju styggt att utsätta honom för allt för svåra frestelser.

Han ska stanna när vi kommer innanför ytterdörren.
Han ska sitta och vänta på "varsågod" när vi ställer ner maten.
Han får sitta i soffan med oss för att både jag och Ari har ett stort behov av att kela.
Han får inte gosa genom att tugga på oss, han kan liksom gnaga och tugga vilket bara leder till att det tillslut gör ont. Så det har vi efter två dagar sagt nej till. Vi erbjuder en tuggpinne istället.