Det är sällan Rosvo rullar och gnider sig mot fläckar som luktar på marken. Men i höstas hittade han ett mumsigt grävlingskadaver som var oemotståndligt. Gissa om han fick en åthutning och en shamponering efter det... Men denna sten i Mälaren verkade lukta rätt ok den också. Han rullade sig och gled av hela tiden och verkade vilja hålla på ett tag tills vi tröttnade på att vänta på honom. (Jag kom ju på rätt sent att jag kunde föreviga denna förlustelse) :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar