Internatkurs

I helgen har Rosvo och jag varit på apporteringskurs. Det var väldigt roligt och trevliga med deltagare. Vi var 10 ekipage och två ledare. I hällregn och kyla fick jag lära mig en massa grundläggande moment. Det kändes lite som en omstart och nästan allt var nytt. T.ex. att träna på en gräsmatta med synliga dummies. Men det var verkligen nyttigt. Jag har nu fått mycket att träna på vilket behövs!
Vi fick lära oss grunder i hur man använder visselpipan, så att man senare kan vidareutveckla det. Jag tycker själv att Rosvo kan mer än jag själv och att jag har dåligt självförtroende.
Men jag fick med mig en massa bra kravhöjande råd och metoder för att bygga vidare på mitt förarskap. Jag tror ju att det beror mest på att jag inte har satt upp mål på vad jag vill lyckas med och vad jag vill uppnå med träningen. Så nu har Ari och jag pratat om att jag ska jobba vidare med apporteringen och han tar spår.

På kursen gjordes ett workingtest med fyra stationer. Varje station hade en maxpoäng på 20, totalt 80. Vi blev procentuellt halvbra, 39 poäng. Vilket jag trots allt är rätt nöjd med. Jag har aldrig varit i en tävlingssituation och med tanke på att jag inte har koll på begreppen och glömmer av mig så vet jag nu hur det går till.
Helen som var en av ledarna på kursen var bra på att ge tips och beskriva problem och styrkor. Det är gott att få konstruktiv och saklig handledning.

Nu ser jag fram emot att lägga av med att prata sönder Rosvos följsamhet och uppmärksamhet. Han hinner ruttna (lånar uttrycket från kursen) på mig för att jag pladdrar i onödan.
Jag ser fram emot att öva på det jag fick lära mig i helgen.
Framför allt lita på att han fattar saker han redan vet, t.ex att han faktiskt kan sitta stilla. Min osäkerhet gör att han plättar iväg när jag inte är tillräckligt tydlig.
Det var någon av kursdeltagarna som sa: - Man borde kanske torrsimma på de där kommandona, att träna utan hund!
Det är nog ingen dum idé :)

Jag kommer att skriva hur det går med min fortsatta träning med apportering. / Helena