Vi var bortbjudna på middag på nyårsafton. Men Rosvo fanns inte med på inbjudningslistan så vi planerade att antingen stanna hemma med honom eller krångla till det med ett slags skiftschema där vi turas om att gå på middag och fest.
Till vår lycka blev Rosvo specialinbjuden av värdparet när de hörde om vår situation. Vilken lättnad!
Sagt och gjort, Rosvo och Ari promenderade till festen i centrum (matte tog bussen med en kasse med knytismat).
Rosvo brydde sig inte nämnvärt om raketerna som smällde på vägen dit. Inte ens när vi var ute på kisspromenden klockan 22:30 lyssnade han på fyrverkerierna som ven i luften. Han var fullt upptagen med de nya dofterna på stan. Han vände sig om för att se en grön pjäs som lyste upp i närheten men han verkade lugn och visade inga tecken på oro eller stress. Vi kan konstatera att han inte är rädd för pyroteknik.
På festen fick han en stor portion av social träning. De flesta vet att de ska ignorera honom, men det var ett par "hundälskare" som inte respekterade våra:
- Nej, det är bäst att du låter honom vara. De skulle promt klappa honom och till slut skäller ju Rosvo... Som artig ägare är det irriterande att behöva säga ifrån så ofta, men det är inte hunden som är ett problem. Det är människor som tycker sig veta bäst. Men vi är extremt stolta över Rosvos framsteg, det blir allt bättre med tiden.
Våra två hundar bryr sig inte särskilt mycket om fyrverkerierna. Visserligen blir de lite stressade när det smäller som värst, men de är inte rädda - mer undrande.
SvaraRadera'Hundälskare' som vill klappa kan vara ett problem - jag tycker det är svårt att säga ifrån. Får träna mig på det.
God fortsättning!
Vad skönt att slippa oroa sig över hundarnas välmående. Man kan ju läsa arga insändare i tidningarna titt som tätt om fyrverkerier och sånt.
SvaraRadera