MH i korthet

Under hösten har Rosvo genomgått MH och i korthet gick det lite som vi förväntade oss. Han är inte speciellt tillgänglig då det kommer till personkontakt med människor. Men en rätt stadig kille för övrigt.


Första delen; Tillgänglighet som börjar med att han ska gå förbi en rad människor och sedan hälsa på testledaren och leka med henne. Mja, det gick ju inte så bra. Han skällde ut henne och vägrade bli klappad. Notera det avslappande leendet hos husse, han vet ju hur Rosvo funkar. Ingen idé att stressa över det som inte går att styra.

Jaktleken efter haren gick bra han nappade på en gång och var mycket intresserad och tog den i munnen.


Passivitet: Varken han eller vi människor tyckte väl att det var så där värst roligt att stå i ösregnet men han höll god min de där 3 min. Mitt (mattes) misstag var att jag stod bakom en person i publiken och Rosvo såg mig inte först och började spana. Om jag hade klivit fram hade han tagit det som en invit till att få komma till mig. Så det är ett tydligt exempel på att det hade varit bäst för alla parter om jag hade stannat hemma. (Tips till er som ska MHtesta era hundar.) Men det är ju en så stor grej så båda vi ville ju vara där och se...


Skrammelstationen var en bagatellartad sak. Han gick nyfiket fram och kollade vad det var för grej och andar gången de gick förbi gick han fram för att se på den igen.


Näst sista stationen med spökena var en utmaning. Han höll bra koll på båda men fick allt mer fokus på den vänstra. Han backade lite och kom med några hot.

Avståndsleken gick ungefär som spökena. Han skällde först och sprang sedan fram men sprang tillbaka till Ari när han upptäckte att det var en Människa (!) där under särken.
Dumpe (overallen) gick lika bra som skrammlet, han nosade på den på en gång och verkade tänka: "Det är lugnt, det är ingen människa, kom så går vi!"
Skottmomentet gick bra, han reagerade på det sista skottet med att titta ditåt men ingen rädsla alls. Det där med att gripa efter trasan vid närlek var heller ingen hit. Rosvo är ju inte så himla förtjust idet där utan är utpräglad apportör. Han håller i trasan vid kamp men drar inte. Vilket kan vara en fördel om man nu ska hålla på med viltapportering.

Angående det där med tillgängligheten vid första momentet kan man ju säga att testledaren fick klappa honom när vi efteråt stod och väntade på pappersarbetet. Hon sa: "Så här skulle du ha varit ute på fältet!" Visst, allt beror på situationen.
Vi är nöjda och kan konstatera att han nu mera är officiellt MHad. :)